Har inte haft riktigt lust att blogga alls. Min mage stoppar mig från att sitta still vid datorn. Nu har jag haft magkatarr i mer än 4 månader. Det är förjävligt.

Jag ångrar att jag inte "uppskattade" mitt liv innan som jag borde. Nu inser jag verkligen hur bra liv jag kunde haft om jag verkligen tog tag i allt. Men nu är det väl kanske försent? För vissa går det över, för vissa inte.

Nej jag tänker inte sluta kämpa, min mage SKA bli normal!

Ska boka tid hos doktorn igen nästa vecka tänkte jag. Får väl åka in till KSS och kolla min mage där. Usch. Jag hatar sjukhus. Men detta måste bort så..

Jag kan inte ens spela så mycket längre, det finns ingen lust att göra något. jag sitter och knarkar tabletter utan resultat. Visst blir det bättre, men inte så mycket som det borde tycker jag.

Mitt illamående som blandas med en brinnande känsla i magen finns alltid där. Jobbigast är det när man ska sova. Då kan man ligga och kallsvettas i flera timmar.

Så ta hand om eran mage. Det finns nog inget jobbigare än att ha problem med den.

Jag har gjort det mesta som man kan göra för att det ska försvinna. Så nu får tabletterna ta hand om resten. Och jag hoppas verkligen att jag hittar dom rätta tabletterna snart!

Så, sen förra inlägget har jag inte gjort något alls. bara legat hemma och kollat på film i princip. Vågar knappt träffa folk pga att jag är nästan alltid illamående. Så jag är rädd att jag ska spy när jag är med dom. Fast jag vet att jag inte kommer göra det nu. För det är MYCKET bättre än vad det var för 4 månader sedan. Och inte ens då spydde jag. Så jag lär inte göra det nu heller. Men det är nog inte så roligt att träffa mig och jag sitter och mår illa heller? Nja, jag vet inte.

Imorgon ska jag iallafall träffa Tove! Det ska bli sjukt roligt!! =) Vi har inte träffats på ett tag och nu är det dags!

Juste ja.. Mamma och pappa är i Stockholm nu. Dom drog dit i onsdags och kommer hem på söndag. Jag saknar dom faktiskt. Det är så tråkigt att vara hemma ensam. Hade inte problem med det innan när jag inte hade magont. Men nu är det bara jobbigt att sitta här helt ensam utan att säga ett enda ord på en dag och bara tänka på smärtan. |:

Nåja, nu ska jag väl sluta tråka ut er, haha. Men nu vet ni hur det ligger till.

Puss! ♥